Fanpires

Idag såg jag en tjej i skolan gå helt ensam. När hon gick förbi några andra tjejer , som gick i hennes klass , fnissade dem och började viska. Jag blev så jävla arg och ledsen. För det är alltid fler mot en. En mot en är faktiskt ingen big deal. Då kan man slå tillbaka. Men fler mot en är bara fegt. Jag blev mobbad i sexan. Men jag försökte vara stark. Och det som gjorde mest ont av allt var att det var mina kompisar som höll på. Och över en sån jävla ful sak, som jag hade överreagerat på. TJEJER FÅR MENS. Men man behöver inte skrika ut det ur ett klassrum. Okej. Många, många blir mobbade. Och så ska det inte va. Var bara tvungen att skriva detta. Blev inte så långt som jag hoppades. Men vad mer finns det att skriva? Mycket mer. Men jag har ingen aning om vad just nu. Och ja. Sedan , i vårterminen av sjuan sa dem förlåt. Och vi är kompisar nu. Jag är glad att det löste sig. Så man ska aldrig ge upp, och det gjorde inte jag i alla fall. Jag fjäskade inte, utan skötte mitt och dem skötte sitt. Jag har skitkul med dem nästan varje dag i skolan. Det löste sig. LC. Jag älskar dig otroligt. Glöm aldrig det. // CC